mitt livs novell

Ibland när livet känns lite sådär läskigt och stort, försöker jag se på det ur ett annat perspektiv
en favorittanke är den att mitt liv är som en stor, magnifik bok
med förgyllda sidor, och med sidenband som man kan lämna mellan sidorna när man läser det
det är lättare att våga kasta sig ut i livet, att rida ut stormar och njuta av de vackra stunderna när man vet att allting blir ett kapitel i "min" bok.... på något sätt är det också en tröst- jag vet inte hur det blir, facit har jag först när jag vänder blad och plitar ner det som hänt- vilket äventyr!

idag har jag öppnat upp ett nytt kapitel.Jag och hjärtegull tittade på en lägenhet i grannskapet- vi bestämde oss nästan med det samma "det är dennahäär vi ska ha". So far so good...idag satte budgivningen igång och vi bestämde redan innan vart taket skulle gå. Sedan var det bara att hålla tummarna, ringa mamma och pappa och be dom skicka en bön till de högre makterna ( ja, de är pingstvänner och alla medel ska vara tillåtna ;)

hela dagen har jag gått med en bubblig känsla i kroppen, pirrigheten har varit som kolsyra i hela kroppen och inte tusan har jag kunnat låta bli att berätta det till kollegorna- åh vad härligt det är att leva! och att älska men framförallt för att bli älskad!
imorgon blir det en tur till läskiga banken, jag som är född med träsked i mun har ingen aning om vad som ska sägas och göras...uj uj uj...

En oskrynklig betraktelse

Jag har klurat på en sak. Varför är marknadsföringen mot just rynkor på gränsen till aggresiv? Är det något hotfullt i att få skrattrynkor vid ögonen? Rynkor är något som visar vilket liv vi levt, men också vilket arv. Varför ska man dölja det faktum att man varit lycklig? Jag vägrar hata mina livslinjer, jag vill se så ung eller gammal ut som
Jag är, för även om man prelat bort varenda streck så huden är som en bäbistjärt, så har ju själen och jaget rynkor och erfarenheter:)

En naturlig makeover

Så var ännu en vacker vardagsdag över! Det som återstod är resten av kvällen och det som genast kommer som en tacksamhetskänsla är att de dagar jag faktiskt slutar tre( idag) är guld värda om inte mer nu när det blir mörkt så fort! Något jag stannat inför och varit förundrad över är hur enkelt naturen kan byta outfit, på bara ett par timmar gör hon en nästan trolskt vacker omvandling från det djupaste brungrådassgryningdräkt till gnistrande vykortsvinterstass! Och förskolan fylls av rödrosiga barn som längtar efter snö och pulkaåk....

Som med andra förvandlingar är det med naturen som med en dassig trea i hallonbergen- enkla knep, sällan svåra och nästan gratis... Det mesta beror på belysning( och vad frosten beträffar, minusgrader och dimma)

idag lyssnade jag lite på "filosofiska rummet" ett radioprogram som jag laddade ner till telefonen.. programmet jag lyssnade på handlade om att hur motivationen och vetgirigheten styr lärandet
otroligt intressant!! vet ju själv av egen erfarenhet hur viktigt det är
jag har tänkt att utöka "dagens tacksamhet" med "idag har jag lärt mig"   :) vem vet, jag kanske blir klokare av det en dag!


dagens tacksamheter
-att det var en oändligt frostig och vacker vinterdag


dagens lärdom
jag har lärt mig att bemästra power point

Regntunga skyar

Vissa dagar har en egen melodi, en egen sång... Dagens melodi går i såfall med vissa melakoliska inslag blandat med stuprörens lyckliga ploppande, på arbete är gnällmelodin påtaglig när stövlarna krånglar och galonbyxorna är långa sega och fastniga. Jag bär på en förväntansfull melodi, ikväll ska jag på en intressant" flumafton" och vi får se om jag är lättlurad eller om deg faktiskt ger något:)

eftertänksamhetens tid

vissa dagar ägnar jag åt att fundera och reflektera
livet är så glättigt ibland, att det inte finns plats för det djupare eftertänksamma
jag vill inte vakna en dag, och inse att livet bara har swischat förbi utan att jag ständigt varit närvarande

senaste två nätterna har jag drömt otäcka mardrömmar, jag hoppas att de var obehagliga för att livet annars är så bra och glädjande, inte för att framtiden har otrevliga saker i sitt sköte
- även om så var fallet, lönar det sig inte att sörja det i förväg för då får man sörja två gånger

i två veckor har jag haft en massa äpplen i kylskåpet, som jag ska gör något av "någon dag"
uppskjutandet fick ett stopp när mannen i huset påstod att de tog mycket plats i grönsaksfacket (lite rätt hade han ju) (eller ganska mycket)
eftersom jag inte tycker om att kasta bort mat,frukt äpplen och dylikt blev det då till att leta fram ett recept på inlagda äpplen hittade en passande på nätet :)

Kan ätas på en gång. Hållbar i ca 6 månader på sval plats.

2 kg fasta äpplen

1 ½ l vatten
2 kg socker
1 citron
4 kanelstänger
1 påse saffran

Skala äpplena. Skär itu och ta ur kärnhusen
Koka upp vatten, saften av citron,socker, kanel , saffran
Lägg i äpplen . Låt dem koka tills de är mjuka men inte faller sönder.
Lägg äpplena i varma, rena glasburkar. Häll på lagen. Sätt på lock.

återkommer med recension:)



Dagens tacksamhet :
att min far är vid liv och god vigör trots att kroppen försökt sätta krokben för honom 

sötsug

denna förbannelse! en hel dag har gått med sug  framförallt av marabous choklad med daimbitar. in i det sista har jag kämpat emot men föll på mållinjen när jag insåg att jag hade alla ingredienser för en kladdkaka...attans också...  tur att jag bokat in ett 75-minuterspass till morgondagens spinning....

skulle gärna bli av med mitt sockerberoende, kanske det blir en utmaning för mig och söta sambon
om jag slutar med socker slutar du snusa? deal?

nåväl jag ångrar inte att jag bakade kakan, idag  gjorde jag en kanel/kokoskladdkaka
kokos hade jag  längst ner i springformen istället för ströbröd
och kanel ja det är ju också gott :)) resultatet blev en ljuvlig kladdig skapelse, som smälter i munnen
*mmmmmm*!

härligt med vintertid förresten!passar bra då jag öppnar på jobbet imorgon, och får sova till 06.00 istället för 05.00:) synd bara att man så fort glömmer,och kommer in i den nya tidslunken ...väl i december är man lika trött som innan vintertid
idag har jag varit tacksam för många vardagssaker som lätt tas förgivna


tack till den som skapade:
* den lilla pinnen som man rengör vitlökspressen med
*  slaskrensaren 
det är de små sakerna som räknas ibland!!

pre. ullared

det är något så mentalt tilltalande att ryckas med  i en tant-hord och slåss med armbågarna om billigt krimskrams a´la galne gunnar :D jag erkänner mitt brott, jag är en ungTant (tantus ungus)
och om några veckor bär det av neråt i landet från stockholm, med ystra väninnor mot detta mammons och prylmans mecka

mitt ledord är nytta och julklappar :))

idag är jag oerhört tacksam över att vi går över till vintertid, det är ju så så mörkt!

tystnad

när upplevde du total tystnad sist?

jag kan säga att det var väldigt länge sedan jag gjorde det....

ibland brinner jag av längtan till total tystnad, att kunna trycka på en muteknapp och vips så faller tystnaden som ett dok för mina öron

arbetar man på en förskola, vet man oftast vad väldigt tysta barn betyder... bus... så där får det gärna vara lite sorl i bakgrunden... ibland hamnar man i en tyst buss

bara maskinen spinner och vi medåkare faller i meditativ tystnad

bruset som ständigt finns i bakgrunden till allt jag och vi gör, stör inte egentligen 

det är bara det att när man vill plötsligt ha det helt tyst så är det omöjligt

det är då jag drabbas av en närmast klaustrofobisk känsla, att alltid alltid alltid vara omgiven av ljud för att det inte går att välja bort

som det är nu, får man försöka göra det bästa av situationen och verkligen njuta när tillfälle ges

annars kan man alltid välja bakgrundsbrus i form av telefonen- det är en tröst

idag är jag tacksam för att jag har en glad och rolig vän jag kan träna med :)

den kollektiva tröttheten

är det något som får mig att känns gemenskap förutom konserter eller att umgås med goda vänner
är roligt nog den surmulna gemenskapen  i kollektivtrafiken tidigt på morgonen
på något sätt så avdramatiseras morgonens umbäranden och lidanden när man ser andra arma satar i samma situation.....

det må vara mörkt
regna
vara halt
men det känns inte lika djävligt som om man stått och väntat på bussen ensam
nackdelen är att sittplatserna på bussen är få, och med det tunnelseende folk får när de är trötta
är man ( speciellt jag) inte särskilt förstående för varför Rosmarie 55+ flåsande får tränga sig först i busskön när resten huttrat där i  tio minuter

om blickar kunde döda, skulle hon fallit i en spastisk dödskramp och aldrig rest sig upp från asfalten
andra "om blickar kunde döda" episoder som finns vid trötta dagar är dragspelsmannen( som spelat samma låt om och om och om igen i en aldrig ändande lång serenad som han skarvat ihop så att det inte finns ett slut) med ett dragspel nedtryckt i halsen

dagens tacksamhet, är att jag  har livlig fantasi att fröjdas med och som räcker gott och väl om man haft en dålig dag:)

sweet saturday

vilken trevlig dag! inte många knop gjorda och det är otroligt skönt
det är så väldigt lätt att planera allt som ska göras i minsta detalj... efter en lång frukost så började jag klura lite på hur jag skulle koppla tv: n till min bärbara dator.... kopplade först in bildkabeln, allting fungerade tipptopp minus ljudet då. Problemlösning a´la Nina är att rota igenom varje skrymsle i lägenheten efter en lämplig kabel
eftersom jag uppnått den aktningsvärda medelåldern har jag väldigt mycket elektroniskt bjäfs och lull lull sparat i lådor och skrymslen där det finns plats
(det blir väl nästa projekt, att hitta ett ställe där allt ska ligga. hm )

många kablar hittades,men inte rätt
jag börjar spana in bakom tv´n och upptäcker att det finns en hdmi-kabel inkopplad mellan tv och bluerays-pelaren.... och så upptäcker teknikgeniet att det finns ju hdmi-kontakt i datorn också :)))))
dessa teknikens under! minns alla gånger man tidigare kämpat med tv: ut kontakten med datorer,scart-kontakter och ljudkablar... allt minimerat nu till en silvergläsande tjock sladd

så nu sitter jag här
nöjd över dagens bedrift so far och klurar på nästa steg...att koppla datorn till hemmabiosystemet....
det känner jag dock får vänta till en annan dag

idag är jag tacksam över att jag faktiskt vågar koppla om en massa kablar till höger och vänster fast jag egentligen inte är helt 100 på det jag gör

Nytt försök

Det är inte första gången jag skaffar en blogg som jag tänkt skriva i, problemet är att jag har dåligt minne och glömmer bort alla småprojekt jag påbörjat på något håll.....Nu har jag åtminstone övertygat mig själv om att jag ska komma ihåg detta :)

kort sammanfattat känns jag igen på;
*kreativitet, ständigt i rörelse- trivs bäst när jag gör något med händerna
*livsglädje och optimism.-allt går att laga och lösa!
*envishet

bloggen tänkte jag ha för att publicera små vardagsmirakel jag stannat inför, recept jag kommit på
och lite annat smått och gott livet har att erbjuda :)


idag är jag tacksam över att jag fått så mycket äpplen av min kollega, att de räckt både till paj och tre liter saft