jag kan säga att det var väldigt länge sedan jag gjorde det....
ibland brinner jag av längtan till total tystnad, att kunna trycka på en muteknapp och vips så faller tystnaden som ett dok för mina öron
arbetar man på en förskola, vet man oftast vad väldigt tysta barn betyder... bus... så där får det gärna vara lite sorl i bakgrunden... ibland hamnar man i en tyst buss
bara maskinen spinner och vi medåkare faller i meditativ tystnad
bruset som ständigt finns i bakgrunden till allt jag och vi gör, stör inte egentligen
det är bara det att när man vill plötsligt ha det helt tyst så är det omöjligt
det är då jag drabbas av en närmast klaustrofobisk känsla, att alltid alltid alltid vara omgiven av ljud för att det inte går att välja bort
som det är nu, får man försöka göra det bästa av situationen och verkligen njuta när tillfälle ges
annars kan man alltid välja bakgrundsbrus i form av telefonen- det är en tröst
idag är jag tacksam för att jag har en glad och rolig vän jag kan träna med :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar