En oskrynklig betraktelse

Jag har klurat på en sak. Varför är marknadsföringen mot just rynkor på gränsen till aggresiv? Är det något hotfullt i att få skrattrynkor vid ögonen? Rynkor är något som visar vilket liv vi levt, men också vilket arv. Varför ska man dölja det faktum att man varit lycklig? Jag vägrar hata mina livslinjer, jag vill se så ung eller gammal ut som
Jag är, för även om man prelat bort varenda streck så huden är som en bäbistjärt, så har ju själen och jaget rynkor och erfarenheter:)

En naturlig makeover

Så var ännu en vacker vardagsdag över! Det som återstod är resten av kvällen och det som genast kommer som en tacksamhetskänsla är att de dagar jag faktiskt slutar tre( idag) är guld värda om inte mer nu när det blir mörkt så fort! Något jag stannat inför och varit förundrad över är hur enkelt naturen kan byta outfit, på bara ett par timmar gör hon en nästan trolskt vacker omvandling från det djupaste brungrådassgryningdräkt till gnistrande vykortsvinterstass! Och förskolan fylls av rödrosiga barn som längtar efter snö och pulkaåk....

Som med andra förvandlingar är det med naturen som med en dassig trea i hallonbergen- enkla knep, sällan svåra och nästan gratis... Det mesta beror på belysning( och vad frosten beträffar, minusgrader och dimma)

idag lyssnade jag lite på "filosofiska rummet" ett radioprogram som jag laddade ner till telefonen.. programmet jag lyssnade på handlade om att hur motivationen och vetgirigheten styr lärandet
otroligt intressant!! vet ju själv av egen erfarenhet hur viktigt det är
jag har tänkt att utöka "dagens tacksamhet" med "idag har jag lärt mig"   :) vem vet, jag kanske blir klokare av det en dag!


dagens tacksamheter
-att det var en oändligt frostig och vacker vinterdag


dagens lärdom
jag har lärt mig att bemästra power point

Regntunga skyar

Vissa dagar har en egen melodi, en egen sång... Dagens melodi går i såfall med vissa melakoliska inslag blandat med stuprörens lyckliga ploppande, på arbete är gnällmelodin påtaglig när stövlarna krånglar och galonbyxorna är långa sega och fastniga. Jag bär på en förväntansfull melodi, ikväll ska jag på en intressant" flumafton" och vi får se om jag är lättlurad eller om deg faktiskt ger något:)

eftertänksamhetens tid

vissa dagar ägnar jag åt att fundera och reflektera
livet är så glättigt ibland, att det inte finns plats för det djupare eftertänksamma
jag vill inte vakna en dag, och inse att livet bara har swischat förbi utan att jag ständigt varit närvarande

senaste två nätterna har jag drömt otäcka mardrömmar, jag hoppas att de var obehagliga för att livet annars är så bra och glädjande, inte för att framtiden har otrevliga saker i sitt sköte
- även om så var fallet, lönar det sig inte att sörja det i förväg för då får man sörja två gånger

i två veckor har jag haft en massa äpplen i kylskåpet, som jag ska gör något av "någon dag"
uppskjutandet fick ett stopp när mannen i huset påstod att de tog mycket plats i grönsaksfacket (lite rätt hade han ju) (eller ganska mycket)
eftersom jag inte tycker om att kasta bort mat,frukt äpplen och dylikt blev det då till att leta fram ett recept på inlagda äpplen hittade en passande på nätet :)

Kan ätas på en gång. Hållbar i ca 6 månader på sval plats.

2 kg fasta äpplen

1 ½ l vatten
2 kg socker
1 citron
4 kanelstänger
1 påse saffran

Skala äpplena. Skär itu och ta ur kärnhusen
Koka upp vatten, saften av citron,socker, kanel , saffran
Lägg i äpplen . Låt dem koka tills de är mjuka men inte faller sönder.
Lägg äpplena i varma, rena glasburkar. Häll på lagen. Sätt på lock.

återkommer med recension:)



Dagens tacksamhet :
att min far är vid liv och god vigör trots att kroppen försökt sätta krokben för honom