vart tusan tog sommaren vägen??

Underbart är kort heter det som bekant. Och nu sitter jag lite eftersommaren-nostalgisk och planerar nästa års planteringar.Livet är svårt att planera, så det gäller att ta tag i saker man vet att man ändå härskar över. Snart inträffar ödeåret 2012 och någonstans pirrar det lite i ryggraden
tankar på undergången har lite sådan effekt på mig...


Domendagsprofetior och profeter har tyvärr sällan rätt. och det lite intressanta är att de i största grad är män. och dessutom oftast gamla.... Det kanske är svårt att göra sig vän med tanken att jorden fortsätter att snurra på i sakta mak fast man går bort så småningom...

på balkongen har jag gått lös på växterna med min lie..nej sekatör menar jag ju :)
de små dahliaknölarna har fått komma upp ur krukan och ligger nu och torkar
djupt nere i ett av krukorna sussar nu pingstliljelökar och några fantastiskt vackra tulpaner to be (mörkt mörkt auberginefärgade) Nu har man bara en massa härlig snö att vänta
och kanske sovmorgon efter söndag, för nu ska klockan vridas tillbaka och den trötta kroppen får sig en välbehövlig timme att bara gotta sig under täcken....

Hösten är verkligen min årstid!
kreativiteten liksom exploderar efter sommarens hastande
det är något med att man plötsligt tänder ljus
att naturen byter skepnad och jag blir en urtidsmänniska som följer instikter och samlar på svampar och andra goda ting man kan klämma in en sorgset överfull frys, och till sambons förtret ;)

efter en heldag ute i det fria...känns tanken på att bli eremit inte långt borta...eller att leva likt en nomad
ute på vidderna av det som naturen ger
för det finns inget mer befriande än att glömma tid och rum
och bara vara. här och nu.


en haiku har jag skapat idag...
dedikerad till gröna linjen....



"tyst tassar hon i tunneln
löv ligger glatta platta på spårets bölj
inget hindrar henne idag"

det drar ihop sig

Nu börjar det kännas att vi snart ska flytta!Vi har både lånat flyttkartonger och hämtat upp egna flyttkartonger.. En sak har jag grunnat på,varför är de så svåra att bara ställa upp mot en vägg?räcker att man passerar dom lite för snabbt, schwooosh vinddraget fångar de labila stackars kartongerna och vips har man en ganska ful kartongsolfjäder över golvet... det är svårt att vara effektiv just nu känns det som, för visst ska kartonger packas-men det ska helst vara saker man inte behöver. . .Inte lätt att hitta i en allmänt upp-piffad lägenhet med lite lösa attiraljer kvar ( vi har hållit inredningen minimalistisk sedan fotograferingen i december.)

Böckerna var de första att trilla ner i en kartong, idag har jag gått igenom min garderob (som jag rensade sist ett år sedan) och ÄNDÅ hittar jag saker att kasta...jag är hård mot mig själv och kastar med ett stenansikte mina små glitterkorsett-toppar och byxor jag inte längre kommer i.Tror inte längre att jag kan komma ner i dom, lika bra att gilla läget och köpa nya i min nya storlek istället...

Det är mycket mer som rör sig i mitt huvud just nu. Vi har tänkt att renovera badrummet i nya lägenheten och vid det här laget har jag snokat igenom mängder av hemnet-sidor spanandes efter snygga badrum. Något besviket har jag nu insett att i inspirationsväg fungerar hemnet dåligt.
Om man inte vill ha ett klonat badrum som tusentals andra, med opersonligt mörkgrått golv och vita högblanka kaklade väggar...
självfallet har vi även dreglat över läckra designbadrum men jag funderar i mitt stilla sinne om inte det finns en trevlig mellanväg?
jag menar vi vill varken ha ett badrum med illorange väggar och ett badkar som ser ut som en sockerskål. Men inte heller ett kaklat utrymme som mer ser ut som en operationssal med rostfritt stål..

uj uj..

Lite har vi fastnat för en ubersnygg glittrig svart klinkerplatta till golvet frågan är bara vad vi ska ha till väggarna.Bubbelpoolen har vi bestämt också...
kanske i ska våga köra med helsvart?? :D

sockerberoendet och jag kap.1

första steget i att bli av med ett beroende är att erkänna
för sig själv, sina vänner och anhöriga att man är beroende
många kanske skrattar åt att man överhuvudtaget kan beskriva godisberoende som ett beroende, men för mig så rör det sig om det...jag tycker om godis,konsumerar godis för att jag inte bara tycker att det är gott utan för att det är ett glädjeämne
hur sorgligt är inte det

nåväl, nyårslöftet om ett nytt liv har jag det har jag redan brutit flera gånger, senast igår när älskling lämnat stackars oskyldiga semlor i kylen.En föll offer för mig
idag är en ny dag, och hittills har det gått även om jag tänker på ätbara godsaker flera gånger
det är det mentala beroendet jag först ska bryta så nu kör vi
morgondagen bjuder på träning med glada tjejen med sprutt i benen ibland funderar jag på varför inte man kan må så bra innan träningen som efteråt? då skulle jag flyga till friskis utan betänkligheter... nu efter en lugn dag känns vägen dit extreeemt lång

nog klagat!
jag är optimist och övertygad om att jag både kan sluta med det söta slibbet och börja träna
detta är första dagen på resten av mitt nya liv

och imorgon är det måndag :) Yey!

gröna fingrar

                                              

det är ungefär denna tid varje år som min längtan slår till, kanske det är talgoxens hoppfulla drill vid töväder, kanske det är plippandet och ploppandet från stuprören..
 kanske de små sexåringarna på jobbet som får vårkänslor och blir fnissiga och småförtjusta i varandra på vårterminen.. vad det än är så drabbar det mig i magen som en massiv längtan att få pilla ner frön o svart mylla...vattna varsamt och gödsla med kärlek och framtidsdrömmar det är nu mitt omkringsurfande på fröfirmor på internet kommer igång- fast jag redan sen länge insett att detta med att driva upp från frö är svårare än man tror- att de stackare som sedan gängligt tittar upp från de avklippta mjölkkartongerna
oftast möter döden snabbt när de tre ormögda katterna blir sugna på lite vegetabilier...

nå väl. frön blir det beställt även i år :) stevia är en ny växt jag är grymt nyfiken på! 300gånger starkare än socker, men höjer inte blodsockret!noll i GI...tydligen användes det som sötning av mayaindianer
sen får vi se... lite för tidigt egentligen för odling av något i växtväg

blir väl en tur i maj till plantagen sedan för inhandling av lite mittemellanstora plantor, inte för små o inte för
stora

ibland klurar jag på hur mycket av mina intressen som är inprogrammerat i generna? i grund och botten känns det som att jag lätt kunde byta plats med random stenålderskvinna egentligen utan att det skulle vara för svårt
jag gör ju det vi människor  gjort i århundraden...bakar bröd, samlar bär, frukt,konserverar, odlar, skördar

här har jag slagit mig själv för bröstet som ung feminist en gång och tyckt att jag blivit så mycket mer än andra kvinnor i generationer före mig- lagom till att frivilligt och förnöjsamt hitta till de sysslor som mamma och mormor och mormorsmor alltid gjort *s* livet är rätt festligt ibland :)

                                  

nytt gott år

det är något befriande med att skifta år
första dagen i januari blir som en ny dag i ett nytt liv...allting kan hända
trots att jag är högtidsromantiker och älskar att tomta ner lägenheten och ha dukar och julstjärnor
och gillar det husliga med knäckkokeri- så är det så skönt när julen är över
nästa grej blir nyårshetsen man ska hinna tänka på allt, kläder dricka och allt ska vara sådär tindrande underbart

det underbaraste med årskiftet var inte festen, inte klänningen inte det ytliga skrattet och det lättsamma pratet, nej det var och är kärleken
den fantastiska kärleken!!att få se min vackra A i ögonen, veta att vi redan avverkat ett år av alla de år som jag hoppas ska komma som vackra pärlor i ett band! det är när jag håller min hand i hans som jag känner mig odödlig och stark, kom stormar och blixtar, kom glädjerus tillsammans står vi enade
lyckliga
trygga
oövervinliga!

året som gick var ett lyckligt år, ett år då mitt mod prövades och jag kastade mig ut i det okända, följde en ny ström som passerade mig...lämnade förstahandskontraktet och tvåan i väsby
skänkte bort värdsliga ting från Ikea som jag inte kände speciellt starkt för
packade ner katterna och flyttade från norr till söder som en flyttfågel
vågade tro på kärleken trots att jag gått vilse en och en annan gång 


jag har blivit skärgårdsälskande och lärt mig att hoppa från båt till klippa
känslomässigt har jag blivit mer ödmjuk
lyssnat inåt
skrivit tacksamhetsbok ( den har verkligen förvandlat mitt liv..alla mirakel som sker,som bara försvinner i glömskan...att minnas dom med tacksamhet, skriva ner och sedan läsa månader bakåt om allt som skett

nu med blicken i det som var, ser jag hur små detaljer skapade en helhet
jag känner stor trygghet i det som komma skall, livet är för kort för oro över saker man inte kan påverka



denna dikt läste jag för första gången flera år sedan
jag har den nära hjärtat därför att den varje dag lär mig att                                                                                                                                                                      inte oroa mig,gräma mig eller vara negativ