sötsug

denna förbannelse! en hel dag har gått med sug  framförallt av marabous choklad med daimbitar. in i det sista har jag kämpat emot men föll på mållinjen när jag insåg att jag hade alla ingredienser för en kladdkaka...attans också...  tur att jag bokat in ett 75-minuterspass till morgondagens spinning....

skulle gärna bli av med mitt sockerberoende, kanske det blir en utmaning för mig och söta sambon
om jag slutar med socker slutar du snusa? deal?

nåväl jag ångrar inte att jag bakade kakan, idag  gjorde jag en kanel/kokoskladdkaka
kokos hade jag  längst ner i springformen istället för ströbröd
och kanel ja det är ju också gott :)) resultatet blev en ljuvlig kladdig skapelse, som smälter i munnen
*mmmmmm*!

härligt med vintertid förresten!passar bra då jag öppnar på jobbet imorgon, och får sova till 06.00 istället för 05.00:) synd bara att man så fort glömmer,och kommer in i den nya tidslunken ...väl i december är man lika trött som innan vintertid
idag har jag varit tacksam för många vardagssaker som lätt tas förgivna


tack till den som skapade:
* den lilla pinnen som man rengör vitlökspressen med
*  slaskrensaren 
det är de små sakerna som räknas ibland!!

pre. ullared

det är något så mentalt tilltalande att ryckas med  i en tant-hord och slåss med armbågarna om billigt krimskrams a´la galne gunnar :D jag erkänner mitt brott, jag är en ungTant (tantus ungus)
och om några veckor bär det av neråt i landet från stockholm, med ystra väninnor mot detta mammons och prylmans mecka

mitt ledord är nytta och julklappar :))

idag är jag oerhört tacksam över att vi går över till vintertid, det är ju så så mörkt!

tystnad

när upplevde du total tystnad sist?

jag kan säga att det var väldigt länge sedan jag gjorde det....

ibland brinner jag av längtan till total tystnad, att kunna trycka på en muteknapp och vips så faller tystnaden som ett dok för mina öron

arbetar man på en förskola, vet man oftast vad väldigt tysta barn betyder... bus... så där får det gärna vara lite sorl i bakgrunden... ibland hamnar man i en tyst buss

bara maskinen spinner och vi medåkare faller i meditativ tystnad

bruset som ständigt finns i bakgrunden till allt jag och vi gör, stör inte egentligen 

det är bara det att när man vill plötsligt ha det helt tyst så är det omöjligt

det är då jag drabbas av en närmast klaustrofobisk känsla, att alltid alltid alltid vara omgiven av ljud för att det inte går att välja bort

som det är nu, får man försöka göra det bästa av situationen och verkligen njuta när tillfälle ges

annars kan man alltid välja bakgrundsbrus i form av telefonen- det är en tröst

idag är jag tacksam för att jag har en glad och rolig vän jag kan träna med :)

den kollektiva tröttheten

är det något som får mig att känns gemenskap förutom konserter eller att umgås med goda vänner
är roligt nog den surmulna gemenskapen  i kollektivtrafiken tidigt på morgonen
på något sätt så avdramatiseras morgonens umbäranden och lidanden när man ser andra arma satar i samma situation.....

det må vara mörkt
regna
vara halt
men det känns inte lika djävligt som om man stått och väntat på bussen ensam
nackdelen är att sittplatserna på bussen är få, och med det tunnelseende folk får när de är trötta
är man ( speciellt jag) inte särskilt förstående för varför Rosmarie 55+ flåsande får tränga sig först i busskön när resten huttrat där i  tio minuter

om blickar kunde döda, skulle hon fallit i en spastisk dödskramp och aldrig rest sig upp från asfalten
andra "om blickar kunde döda" episoder som finns vid trötta dagar är dragspelsmannen( som spelat samma låt om och om och om igen i en aldrig ändande lång serenad som han skarvat ihop så att det inte finns ett slut) med ett dragspel nedtryckt i halsen

dagens tacksamhet, är att jag  har livlig fantasi att fröjdas med och som räcker gott och väl om man haft en dålig dag:)

sweet saturday

vilken trevlig dag! inte många knop gjorda och det är otroligt skönt
det är så väldigt lätt att planera allt som ska göras i minsta detalj... efter en lång frukost så började jag klura lite på hur jag skulle koppla tv: n till min bärbara dator.... kopplade först in bildkabeln, allting fungerade tipptopp minus ljudet då. Problemlösning a´la Nina är att rota igenom varje skrymsle i lägenheten efter en lämplig kabel
eftersom jag uppnått den aktningsvärda medelåldern har jag väldigt mycket elektroniskt bjäfs och lull lull sparat i lådor och skrymslen där det finns plats
(det blir väl nästa projekt, att hitta ett ställe där allt ska ligga. hm )

många kablar hittades,men inte rätt
jag börjar spana in bakom tv´n och upptäcker att det finns en hdmi-kabel inkopplad mellan tv och bluerays-pelaren.... och så upptäcker teknikgeniet att det finns ju hdmi-kontakt i datorn också :)))))
dessa teknikens under! minns alla gånger man tidigare kämpat med tv: ut kontakten med datorer,scart-kontakter och ljudkablar... allt minimerat nu till en silvergläsande tjock sladd

så nu sitter jag här
nöjd över dagens bedrift so far och klurar på nästa steg...att koppla datorn till hemmabiosystemet....
det känner jag dock får vänta till en annan dag

idag är jag tacksam över att jag faktiskt vågar koppla om en massa kablar till höger och vänster fast jag egentligen inte är helt 100 på det jag gör

Nytt försök

Det är inte första gången jag skaffar en blogg som jag tänkt skriva i, problemet är att jag har dåligt minne och glömmer bort alla småprojekt jag påbörjat på något håll.....Nu har jag åtminstone övertygat mig själv om att jag ska komma ihåg detta :)

kort sammanfattat känns jag igen på;
*kreativitet, ständigt i rörelse- trivs bäst när jag gör något med händerna
*livsglädje och optimism.-allt går att laga och lösa!
*envishet

bloggen tänkte jag ha för att publicera små vardagsmirakel jag stannat inför, recept jag kommit på
och lite annat smått och gott livet har att erbjuda :)


idag är jag tacksam över att jag fått så mycket äpplen av min kollega, att de räckt både till paj och tre liter saft