söndag 21 november 2010

En oskrynklig betraktelse

Jag har klurat på en sak. Varför är marknadsföringen mot just rynkor på gränsen till aggresiv? Är det något hotfullt i att få skrattrynkor vid ögonen? Rynkor är något som visar vilket liv vi levt, men också vilket arv. Varför ska man dölja det faktum att man varit lycklig? Jag vägrar hata mina livslinjer, jag vill se så ung eller gammal ut som
Jag är, för även om man prelat bort varenda streck så huden är som en bäbistjärt, så har ju själen och jaget rynkor och erfarenheter:)

1 kommentar:

  1. Håller med, får man rynkor, får de vara där, ett tecken på livserfarenhet. Trevligast är ju skrattrynkor.

    SvaraRadera